Om minnet inte sviker helt så var det en tisdag och klockan var väl runt 6 -7 på morgonen när jag slog upp mina rödsprängda ögon och torkade svetten av pannan,tittade mig omkring och det tog ett tag innan jag förstod var jag var någonstans.

jag låg på en varm och klibbig skinnsoffa i ett välstädat hem som till hörde en av de få vänner som ständigt kommit tillbaka även om jag bettet mig som en gris i många lägen.

deras son var hos dag mamma eller något och som jag minns det var båda på jobbet , fick tänka efter en stund innan jag kom ihåg hur jag hamnat här och när jag väl fick grepp om minnet kom ångesten som en slägga ur mörkret och träffade mig rakt i bröstet........

Kvällen innan hade slutat i katastrof! Vi hade suttit ett gäng i en lägenhet i en by utanför kristianstad som heter broby och medans timmarna gick hade fyllnade jag givetvis till ganska rejält och fyllet tillsammans med en del piller och heroin som flöt ömkring i blod omloppet så slog det givetvis slint, och jag gick lös i lägenheten bord,soffor och resten av möblemanget blev till bras ved och även en del av folket som befann sig i lägenheten fick ta konsekvenserna av mitt ursinne.

någon av grannarna ringde polisen och jag  tog första bästa flyktväg och lade benen på ryggen ..... långa benet före så att säga.Och medans jag satt på huk bakom buskar och gömde mig på diverse ställe runt om i byn hade jag telefon kontakt med min vän som då kom och hämtade mig mitt i natten trots att han hade ett par mil att köra .

Här låg jag då nu på hans soffa och badade i min egen svett med en obeskrivlig ångest och en heroin abstinens som sakta men säkert trängde sig på .

Om man stannar upp en sekund nu så kan man väl kanske tro att det var i detta tillfälle jag började fundera...... givetvis gjorde jag det ,men absolut inte över mitt liv utan det enda som snurrade i skallen var hur jag skulle dämpa min ångest och hur jag skulle bli " frisk" så jag gjorde det enda rätta jag gorde mig en brak frukost bestående av en 75:a citron vodka inköpt i något exotiskt land och till det fick jag tag i några värk tabletter i ett skåp i köket ( jag kommer inte ihåg vad namnet på dom var men på den tiden kallade vi dom för bengar)

det tog mig nog inte en timme att få i mig ett par kartor  av dessa o tömma flaskan,och allt eftersom svetten lade sig och värmen började sprida sig i kroppen så började jag fundera på vad som skulle hända under dagen???

Den första slutsatsen jag drog var att min vän som länge hade försökt tala mig till rätta inte skulle uppskatta om jag ös full på golvet när han kom hem från jobbet med sin son på armen så jag beslutade mig för att skaffa en bil åka de milen tillbaka som jag åkt kvällen innan och träffa den människa som hade dom grejerna jag ville ha dvs heroin...... lätt som en plätt och dagen skulle bli frid och fröjd..... eller?

efter att jag varit i garaget och försett mig själv med 2 skruv mejslar i olika storlek och en tång gav jag mig ut bland alla vanliga människor som antagligen var på väg till något möte eller jobbet eller något annat som vanliga människor gör , solen värmde och preparaten i min kropp gjorde mig mjuk o go och hade du frågat mig just då så var det nog den bästa dagen i mitt liv.

Det var en liten by med mkt folk så det var svårt att hitta ett någorlunda skymt ställe med en lämplig bil att knycka när jag fick syn på en  tjej som stod och tvättade sin bil , givetvis såg detta ut att lösa sig på ett smidigt sätt och när hon släppte svampen i hinken och gick in i huset var jag snabbt framme och satte mig i bilen vred om nycklen och backade ut från den grusade upp farten ... vilket klipp behövde inte ens koppla bilen.

Efter ungefär 4 km ..... PANG... och där satt jag i diket med 3 hjul på bilen och en kraftig rök utveckling från motorrummet , efter bara ett par minuter kommer det en vänlig själ i mötande fil och stannar ,vevar ner rutan och undrar om jag behöver hjälp.

det första jag gör är att snabbt samla ihop de grejer som jag har i passagerar sätet ,sen reser jag mig och kliver ur bilen samtidig som jag av någon anledning  skriker åt den hjälpsamma samariten som stannat.

kvinnan som öppnat sin dörr blir livrädd och stänger snabbt sin dörr och vevar upp rutan , i dimman jag befinner mig i finns inte längre några som helst vettiga eller sunda tanka och jag börjar sparka på rutan för att komma åt bilnycklarna och få ut föraren och den chckede passageraren som  sitter kritvit i ansiktet bredvid.

föraren skickar över nycklarna till sin förvirrade väninna som öppnar dörren och försöker ta sig därifrån samtidigt som hon själv öppnar dörren , antagligen i hopp om att jag ska lugna ner mig.

I samma ögonblick som dörren går upp kommer min fot farandes genom luften och det finns nu ingen bilruta mellan mig och kvinnans glasögon beklädda ansikte och jag träffar olyckligtvis över vänstra ögat, glaset i hennes bågar  krossas öch hennes öga skadas väldig illa.

i ren panik slänger passageraren till mig nycklarna och och jag sliter ut kvinnan ur bilen som nu ligger skrikandes  på marken och lämnar platsen i hennes bil.

jag kör nu tillbaka i samma riktning som jag först kom från och jag kan för allt i världen inte komma ihåg att det fanns en 90 graders kurva  när jag körde på andra hållet men där var den iallafall..... hyfsat överraskad i ganska hög fart missar jag kurvan och träffar trottoarkanten som på en hundradels sekund punkterar båda fram hjulen samtidigt som jag kör raktiegenom ett källsorterings bås i trä och ut på en parkerin ,mellan två tätt parkerade bilar (mer tur än skicklighet) och ut på vägen igen .

I den ytterst detaljerade polis rapporten stod det att dom mätt upp hastigheten till 170 km/h utan några som helst broms spår innan  jag  sätte bilen i en lavad stenmur till kykogården mitt i samhället bredvid dagis barnen som var ute och gik medans 7-8 st av byns vuxna invånare stod bara ett sten kast ifrån vid bankomaten.

efter ett par förvirrade varv i ett par närliggande trädgårdar på jakt på en ny bil att ta mig vidare i hade jag givetvis ett par nya armband som begränsade min rörlighet och 4 stora blå klädda sheriffer på ryggen, jag bodde sedan de närmsta månaderna i en häktes cell i kristianstad ... hade gott om tid att tänka ,tända av och umgås med känslan av vad det var jag hade gjort denna gången .......

OCH DÄR VÄNDE DET , detta är snart 8 år sedan så vägen har varit lång dit där jag e i dag,

det är första gången på många år som jag idag känner på denna känslan på det viset jag har gjort idag och detta har varit svårt att dela med sig av , fick fundera en stund innan jag kom fram till att jag skulle trycka enter och publicera detta inlägget men nu har du det och oavsett vad du tycker om det som står här så har jag svårare än dig att acceptera mitt handlande den dagen.

det finns en del till att skriva om detta så som rättegång och det första året efter denna händelsen .... vi får väl se om jag delar det med er nu behöver jag bara andas

Ha det bäst och ta hand om er.  mvh jimmy

 

Anne-Marie

12 augusti 2010 17:54

Jobbigt att bearbeta det som hänt.Men du måste se framåt också! Ha det bäst själv och ta hand om dej mé!! Kram Anne-Marie

 

anonym

12 augusti 2010 18:52

Intressant att läsa dina inlägg, du skriver himla bra. Även jag som aldrig varit missbrukare kan sätta mig in i din situation genom läsning!
Hoppas du fortsätter skriva så man får se dina framgångar! Ha de gott!

 

Catarina

13 augusti 2010 00:11

Är stolt över dig , kram

 

e

15 augusti 2010 00:19

Starkt gjort att skriva ned detta. man ska inte förneka och tränga undan även om det är lättare..
du kommer må bra av att ha fått ur dig detta.
önskar dig lycka till med framtiden.
o grattis tilll en liten söt dotter.

 

mig

15 augusti 2010 12:57

Starkt av dig att verkligen berätta om skiten. Vad som hänt dig och hur drogsuget fullständigt tar över en människas all mänsklighet. Jag har en mycket nära anhörig som liksom du varit heroinsit och idag har subutex.
Han levde ungefär som du verkar ha gjort fast för tjugo år sedan. Det är som att läsa hans ord.
Kämpa vidare och lev ditt liv som du valt det nu.
Kram

http://upptaget.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inget att klaga på när det gäller hur vård möjliheterna för missbruk ser ut i vårt samhälle defenitivt inte snarare tvärtom,   Jag har tidigare skrivit att jag har varit på olika behandlingshem och för att klargöra lite för er så ska jag ...

Fick en fråga där jag tolkade den röda tråden som en fråga om det finns någon skillnad mellan bruk och missbruk,   FINNS DET DET DÅ ? Jag vet inte ? jag är ingen expert men jag kan ge min syn på saken!   För mig går gränsen mellan bruk o mi...

Det var trevligt att se att det e så många som har intresserat sig för min blogg :) Får allt som oftast frågan om det  är ok att ni länkar vidare min sida ... LÄNKA ALLT VAD NI ORKAR :) desto fler som läser desto intressantare e det för mig att s...

ja då var det väl tid att svara på era frågor! Har fått lite frågor om hur jag har påverkats fysiskt av mitt missbruk och det är väl inte annorlunda för mig än för någon annan jag har sabbat min kropp jag oxå.   Nu när jag gick in i behandling ...

Tung dag i dag, vaknade med en bitande känsla av saknad i bröstet jag har inte träffat min dotter på en vecka ungefär och det känns as jobbigt och sannolikheten att jag ska träffa henne idag är inte vidare stor.   har en klump i halsen som gärn...