ja då var det väl tid att svara på era frågor!

Har fått lite frågor om hur jag har påverkats fysiskt av mitt missbruk och det är väl inte annorlunda för mig än för någon annan jag har sabbat min kropp jag oxå.

Nu när jag gick in i behandling sista gången hade jag skyhöga lever värden och var ständigt trött, och denna tröttheten kan jag känna av vid vissa tillfällen fortfarande , jag deltog nog inte i speciellt många fysiska aktiviteter de 2 första månaderna eftersom jag fick fruktansvärda hjärt klappningar bara av att titta på en badminton boll eller tanken på att behöva gå i en trappa. Idag e jag mycket fysiskt aktiv och håller strickt på mina 4 gym pass i veckan om det tillkommer något som badminton eller bandy så ar det bara en bonus men jag håller igång iallafall utan några större svårigheter .

Mina lever värden ligger hyfsat bra i dagens läge , det går att styra rätt bra med en hälsosam kost och se till att få i sig tillräckligt med vätska ,men det ligger en lever biopsi och lurar runt hörnet som jag borde ta tag i för att avgöra om jag ska sätta igång med interfreon behandling för att försöka få bort min hepatit c och forutom den har jag lyckats dra på mi B oxå .

Så visst levern har väl fått sin beskärda del men idag e det mkt bättre.

vad det gäller tänderna så finns det inte så mkt att säga dom som e där dom e där resten får jag väl se till att få tillbaka på konstgjord väg någon gång när det finns pengar till det.

tyvärr e det ju så att det första som lämnar en när man e abstinent och nergången är ju förmågan att hålla en god hygien , antigen e man grisig för att man e dålig eller så e man flottig för att man är "larmad" det e ju tyvärr den bistra verkligheten och det säger väl rätt mkt om vad man är berred att offra för att få i sig skiten o leva i sin bubbla.

Tack för att du vill låna ut lite tårar till mig det kan behövas ;)

känner med dig och kommer följa din resa på din blogg , bara fortsätt att skriva av dig det har hjälpt för mig och jag tror det är läkande på många vis

Ta hand om er allla

Tung dag i dag, vaknade med en bitande känsla av saknad i bröstet

jag har inte träffat min dotter på en vecka ungefär och det känns as jobbigt och sannolikheten att jag ska träffa henne idag är inte vidare stor.

har en klump i halsen som gärna hade vandrat uppåt och tagit sin flykt via tår kanalerna men jag är inte man nog att tillåta mig själv att gråta av någon annledning , vad kan det bero på ??

vad e jag rädd för?

 Känner även att jag kan sakna mitt andra liv ibland hur konstigt det än kan låta i era öron men det e en värld jag känner till. även om jag e medveten om att det bara drar misär över mitt liv så visst finns det en saknad emmelanåt och den beroende som säger att han eller hon alldrig saknar det ljuger antagligen jag vet att det är en övergående känsla och jag har ett väldigt långt steg att ta för att gå tillbaka så idag är det inte någon risk iallafall.

givetvis saknar jag inte abstinensen och jagandet efter pengar o grejer men ritualen där jag sitter i min egen bubbla och värmer skeden , letar en ven ,träffar o ser hur blodet exploderar och fyller pumpen och jag vet att jag bara är sekunder ifrån att känna värmen sprida sig i kroppen och stänga av allt utanför som är jobbigt , det är där saknade ligger men jag vet oxå att det inte stannar där.

Nä tar jag steget ditt så har jag redan klippt banden med det friska i mig och sen rullar det på .

det finns ett ganska slående ordspråk för en beroende

EN ÄR FÖR MYCKET OCH TUSEN ÄE ALLDRIG NOG !

Nä jag har ingen tanke på att ta något idag iallafall men saknaden finns där , jag är inte berred att offrra min dotter jag kommer ihåg hur nära jag var att förlora henne sist och den känslan är större än något annat det är den känslan som kommer hjälpa mig på traven att så småningom ta livet av mig om jag sätter igång igen.

Tänker på dig Meja ... Pappa älskar dig det hoppas jag att du vet och jag vet att mina känslor är besvarade.

Blev inte så muntert inlägg nu på förmiddagen men det är så det e idag och förhoppningsvis kmmer jag att kunna jobba bort denna känslan under dagen,

ha en bra dag alla

MVH

..... inte bara Malin givet vis men ett xtra tack för din fundering i fråge rutan :)

Idag lever jag ett rätt hyfsat liv jag har snart varit nykter i ett år men är fortfarande inskriven på ett behandlingshem i blekinge , för tillfället är jag bostadslös men bor i en lägenhet som hemmet disponerar tillsvidare och om jag ska vara ärlig så ser det dystert ut med bostad i framtiden eftersom tidigare livsstil inte uppskattas bland hyresbolagen , så är det någon som har tips om var det går att komma över en lägenhet så please keep in touch!

Jag har inte det förhållandet med min dotter som jag skulle vilja ha och det äter upp mig sakta men säkert innifrån men jag försöker att se det ur andra synvinklar oxå för att orka ta mig igenom den saknaden som uppstår och ständigt utvidgar det tomma utrymmet i mitt bröst , det är nog det som är jobbigasrt för tillfället.

Jag börjar sakta men säkert ta mig tillbaka till samhället genom arbete och genom att knyta nya band till folk i min omgivning , ja helt enkelt bygga ett nytt nätverk och jobba på min sociala kompetens.

Det kan kanske tyckas lätt att röra sig bland folk och skapa kontakter men det är mer jobb än vad det verkar vara .

Hade ruskigt fint väder i blekinge häromdagen och tänkte jag skulle ta en sväng på stan, hann inte mer än att hoppa av bussen innan förvirringen uppstod , vad ska jag göra , varför skulle jag tvunget hit här ???

Man inser genast hur ensam man är när man bryter med et gamla.

Ska vi prata om den känslomässiga biten så inbillar jag mig själv att jag kommit en rätt lång bit även om jag vet att det finns folk som inte håller med och i skrivande stund kan jag för mitt inre se iallafall 2 st som sakta skakar på huvudet när dom läser detta ,om dom överhuvudtaget är här inne o läser.

och visst jag är inte fulländad på det planet och kommer nog inte bli heller men jag anser att jag har börjat traska längs stigen iallafall.

tyvärr är det väl så för mig att antingen tycker jag att livet är ok eller så är det helt åt helvete jag har liksom inget mellanting i registret men jag får nog säga att 70 % av tiden är det underbart att vara "clean" dom andra 30 lider jag inombords.

jag har dock bra folk runtomkring mig som det funkar att bolla tankar med , och det är framförallt 4 personer som har vuxit in lite grand under skinnet på mig ( på ett possitivt sätt) varav 2 av dom är bröder så ofta räcker det att man pratar med den ena av dom för att veta vad den andra skulle sagt ,hehehe skämt å sido ni vet vem ni är allihopa.

Jag har idag lättare för det dom kallar tacksamhet för mig är det lite grand som att känna att jag uppskattar saker och ting , förr i tiden fanns det bara en sak o vara tacksam för och det var om grejerna man fick tag i gjorde någon nytta överhuvudtaget  idag räcker det med att fåglarna hälsar mig välkommen när knallar ut genom porten på gården och solen ler mot mig.

Hoppas du fick lite svar på din fråga och är det något annat du undrar över så var inte rädd att fråg och det gäller er alla

MVH