Vad är det då man går igenom i ett missbruk??
Det första jag tänker på är känslomässig kollaps! Jag menar inte att man som liten grabb eller tjej förden delen tappar kontakten med sitt känslo liv första gången man blir intruducerad för holken eller en flaska sprit om det nu är det man fattar tycke för. Nej det är en resa som man gör under årens lopp och man tappar mer och mer av förankringen till verkligheten, inte på det viset att man går omkring och inte förstår vad som händer runtomkring,inte alls!!

För min del började resan i 12- 13 års ålder och folk säger att det var fel umgänge och att jag växt upp i en dyssfunktionell familj !!?? först vill jag bara säga att fel umgänge för mig hade varit att umgås med folk jag inte trivdes med, dom jag valde att ha runt mig var mina riktiga vänner och vi har kontakt änn idag även om det varit avbrott i gemenskapen under ett antal år p.g.a att vi alla vistats på statliga inrättningar i olika former under olika långa perioder av tid.

och visst jag fattade nog rätt tidigt i min uppväxt att min familj var inte som alla andra eller "normal" om man vill kalla det för det , och det kan väl kanske klassas som dyssfunktionell men jag har aldrig fått utstå något våld eller hot och inte heller några känslo mässiga kränkningar av mina biologiska föräldrar bara ren kärlek och dom har visat stort tålamod med mig under åren!

Jag är fullt övertygad om att "problemet" från början grundas i mitt sinne för äventyr och viljan att söka spänning, för det är klart att man som grabb söker det som är spännande och lite förbjudet, eller är det bara min uppfattning?

Min uppfattning är som sådan att det jag har gått igenom beror helt o hållet på mig själv och på hur jag har handlat genom livet, det är inte alls så att jag var ung och vuxen världen svek mig på något vis dom har alla försökt att få mig på rätt vär min mamma, pappa ,farmor och min farfar (R.I.P) min mormor och morfar har alltid funnits där för mig och även min moster och hennes man som tyvärr båda gick ett tragiskt öde till mötes.... må ni vila i frid.

Nä det jag försökt fylla är det där tomma hålet i bröstet som skriker efter mer mer mer ..... men mer av vad??? Jag mättade det med droger!
och det hålet ror jag inte att någon mer än jag själv skulle kunna ha fyllt med något sunt och kreativt det är ju något som finns inom mig.

Jag är absolut inte stolt över det livet jag levt och önskar ingen annan den resan men jag ser det klart som en stark erfarenhet det finns full av folk runt mig som undrar om jag inte ångrar att jag sket i skolan och att jag inte hängt med under årens lopp och visst det finns mkt jag ångrar.

jag ångrar att jag fyllde mitt liv med att åka omkring i stulna bilar o stjäla , blanda mig med folk som jag inte skulle vilja lära känna överhuvudtaget men mitt behov av att få i mig min "medecin" tvingade in mig i olika situationer och relationer som jag helst hade sluppit, och medans åren gick så försvann jag mer o mer från mig själv och när jag själv upptäckte det var det försent, Hade du frågat mig vad andlighet var för 5 - 6 år sedan hade jag antagligen svarat att det är sånt dom pysslar med i den där stora byggnaden med ett kors på taket om jag hade svarat överhuvudtage, idag har jag tagit ett par steg i rätt riktning och svaret på andlighet är inte så komplicerat för mig det räcker för mig att vakna en morgon och vara frisk och kunna skänka min dotter en tanke utan att känna att jag något sätt medvetet kommer att svika henne idag, känna hennes hårda kramare runt min hals eller bara att få vara med på resan och se henne utvecklas.

jag menar det finns inte så mycket andlighet i att punktera skinnet med en kanyl flera gånger om dagen för att döva det vanliga människor kallar känslor..... och ja det är mycket känslor jag knarkat på skam, skuld ,lycka ,misär ,bra känslor , dåliga känslor allt skulle bort, för 10 år sen var det nog på ett medvetet plan men sista åren har det varit ett tvunget behov för att bara kunna orka titta sig i spegelen.

med risk för att gå över gränsen så ska jag ge er ett exempel:

idag när jag stiger upp på morgonen så har jag 3 rutiner 

sätter på kaffe 
gör frukost
tar mitt kaffe och går in på toaletten o gör vad man gör efter en stadig frukost

för ett år sedan såg det lite annorlunda ut
 det första jag gjorde var att leta efter skeden sen hällde jag i det bruna pulvret som var roten till allt ont värmde skeden och såg till att hitta en ven som inte var alldeles sönder stucken så jag kunde få i mig min fix innan jag spydde rakt ut över golvet av abstinens ...... KONTRASTER !

PÅ ÅTERSEENDE MINA VÄNNER !!!!!

Det svåraste är väl att komma igång!!??
som ni förstår är detta en blogg där inehållet kommer att relatera till missbruk och kam pen igenom och ur det.
i huvudsak är det opiater (heroin ,tipparol,tradolan,moggadon,kokilane,morfin osv) som varit min stora last som ett brev på posten kommer givetvis läkemedel så som rohypnol flummisar och xanor in i bilden, Och ni kommer nog att läsa en del snurriga grejer men det e bara ett missbrukar liv som skildras i sin helhet och jag är inte unik på något vis utan det är så här det ser ut för de flesta missbrukare oavsett tillhörighet av samhälls klass !


Idag lever jag dock nykter och har gjort sen ett år tillbaka och det är väl en bedrift i sig men livet är inte så lätt som man skulle kunna tro .
jag har en dotter på snart 2 som jag älskar mer än livet självt och till det kommer ju då även en mamma till min dotter som är en bra människa men den relationen har oxå varit oredig och är väl inte fullt ut reparerad men under uppbyggnad och allt detta har ju då skitit sig helt och hållet på grund av missbruket, missbruket har ju dock så många sidor som ställer till det inte bara missbruket i sig utan även alla beteende som följer med.
om du som läser detta inte själv har eller har haft ett missbruk så kanske jag får utveckla detta lite :
Om man lever som en amöba i samhället och stjäler för att ta sig igenom dagen endast för att kunna sticka sig i armen med en krokig och slö kanyl för att  kunna få i sig giftet som långsamt dödar en på både det fysiska och psykiska planet så utvecklas man så småningom till en ganska hänsynslös människa som inte bryr sig om något mer än jakten på nästa fix och hur man själv mår och hur konstig det än låter så är det det som hare varit mitt mål med missbruket ... att radera alla känslor av med känsla och empati och även då skamen som det drar med sig när man tvingas möta verkligheten av familj ochvänner som sakta drar sig bort och försvinner mer och mer för varje fix, piller eller holk man drar i sig.
jag menar inte att jag idag lever som en skam fylld empati lös figur i samhället men det tär på en att jobba sig in i samhället och ta upp gammla kontakter / relationer   som hört lögner och sett tafatta besök att dra sig ur missbruket , det finns inte mkt tillit kvar !!!!
min resa började i ett cykel rum med en oskyldig grogg och en puka brass för ungefär 16 år sedan och slutade i en av många överdoser på en soffa för ungefär ett år sen men med goda vänners hjälp och då speciellt 2 vänner var av en befinner sig 60 mil ifrån mig men ändå varit ett stöd och en äldre herre som såg till att jag tog tag i det praktiska sakerna i start gropen så att kontakten med behandlings hemmet knöts mkt tack , även familjen som tog mig under sina vingar för andra gången och lät mig bo och tända av där för att jag överhuvudtaget skulle kunna överleva resan innan jag kom till hemmet ska ha mkt tack.......... fortsättning följer