..... inte bara Malin givet vis men ett xtra tack för din fundering i fråge rutan :)

Idag lever jag ett rätt hyfsat liv jag har snart varit nykter i ett år men är fortfarande inskriven på ett behandlingshem i blekinge , för tillfället är jag bostadslös men bor i en lägenhet som hemmet disponerar tillsvidare och om jag ska vara ärlig så ser det dystert ut med bostad i framtiden eftersom tidigare livsstil inte uppskattas bland hyresbolagen , så är det någon som har tips om var det går att komma över en lägenhet så please keep in touch!

Jag har inte det förhållandet med min dotter som jag skulle vilja ha och det äter upp mig sakta men säkert innifrån men jag försöker att se det ur andra synvinklar oxå för att orka ta mig igenom den saknaden som uppstår och ständigt utvidgar det tomma utrymmet i mitt bröst , det är nog det som är jobbigasrt för tillfället.

Jag börjar sakta men säkert ta mig tillbaka till samhället genom arbete och genom att knyta nya band till folk i min omgivning , ja helt enkelt bygga ett nytt nätverk och jobba på min sociala kompetens.

Det kan kanske tyckas lätt att röra sig bland folk och skapa kontakter men det är mer jobb än vad det verkar vara .

Hade ruskigt fint väder i blekinge häromdagen och tänkte jag skulle ta en sväng på stan, hann inte mer än att hoppa av bussen innan förvirringen uppstod , vad ska jag göra , varför skulle jag tvunget hit här ???

Man inser genast hur ensam man är när man bryter med et gamla.

Ska vi prata om den känslomässiga biten så inbillar jag mig själv att jag kommit en rätt lång bit även om jag vet att det finns folk som inte håller med och i skrivande stund kan jag för mitt inre se iallafall 2 st som sakta skakar på huvudet när dom läser detta ,om dom överhuvudtaget är här inne o läser.

och visst jag är inte fulländad på det planet och kommer nog inte bli heller men jag anser att jag har börjat traska längs stigen iallafall.

tyvärr är det väl så för mig att antingen tycker jag att livet är ok eller så är det helt åt helvete jag har liksom inget mellanting i registret men jag får nog säga att 70 % av tiden är det underbart att vara "clean" dom andra 30 lider jag inombords.

jag har dock bra folk runtomkring mig som det funkar att bolla tankar med , och det är framförallt 4 personer som har vuxit in lite grand under skinnet på mig ( på ett possitivt sätt) varav 2 av dom är bröder så ofta räcker det att man pratar med den ena av dom för att veta vad den andra skulle sagt ,hehehe skämt å sido ni vet vem ni är allihopa.

Jag har idag lättare för det dom kallar tacksamhet för mig är det lite grand som att känna att jag uppskattar saker och ting , förr i tiden fanns det bara en sak o vara tacksam för och det var om grejerna man fick tag i gjorde någon nytta överhuvudtaget  idag räcker det med att fåglarna hälsar mig välkommen när knallar ut genom porten på gården och solen ler mot mig.

Hoppas du fick lite svar på din fråga och är det något annat du undrar över så var inte rädd att fråg och det gäller er alla

MVH 

 

Anna

14 augusti 2010 00:59

Det pågår mycket i ditt sinne märker jag! Det gör det väl på oss alla, men du har väldigt djupa samtal med dig själv hör jag. Är själv i en liten kris... Det finns så många OM i mitt liv nu. Du gör det bra och jag tycker att det är intressant att läsa det du skriver! Kämpa på! :)

http://mittinnersta.bloggo.nu

 

malin

14 augusti 2010 01:14

tack för dit svar. När är man fullänadad då? trygghet strävar vi efter hela tiden tror jag . viktigaste är att älskar sig själv och känna sig trygg med vem man är . frågar är väl hur man gör eller vad tror ? Människor i samhället strävar och kräver kärlek . Kan vi krävar kärlek i dag av sina medmänniskor ? Vad tycker du om den frågan ? vad tycker du om samhällsklasser ? Mvh

 

Anne-Marie

14 augusti 2010 10:25

Hej Jimmy! Jag läser dina inlägg med stort intresse! Kämpa vidare, du har kommit långt!! Umgås med din dotter så mycket du kan, förhållandet blir bara bättre och bättre! Hon är inne i en ålder nu, där hon försöker visa sin självständighet, men är ju samtidigt beroende av båda sina föräldrar. Kämpa vidare Jimmy! Kram Anne-Marie

 

Karin

14 augusti 2010 18:52

Skall bara se om detta går fram Jimmy. Har hållt på och fifflat lite med datorn och nu gick ju bokstäverna fram.

Förresten Jimmy, med tanke på vad du talade om att kanske ingen läser dina rader. Detta är inte sant. Mamma skickade ner din bloggadress till mig och jag blev väldigt stolt när jag kunde berätta för henne att jag redan fått den av dig. Känslan när du skickade adressen till mig, värmde mitt hjärta och det är inget som jag bara säger. Morfar läser också din blogg varje dag, det skall du veta Jimmy. Du skall dock inte vänta på att han skriver till dig, för det gör han inte till någon (möjligen någon dum kommentar som inlägg på FB). Om han skall skriva, så tar det en hel dag om inte längre, så där har du en orsak till att inte han skriver till dig. Han får leta efter varje tangent *fniss*.

Nu får vi se om detta meddelande går fram.

Kramis igen
Karin

 

Xecute

15 augusti 2010 09:15

Jag har levt med och har barn med en heroinist. Kämpa! (Jag länkar till dig, hoppas det är ok.)

http://xecute.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inget att klaga på när det gäller hur vård möjliheterna för missbruk ser ut i vårt samhälle defenitivt inte snarare tvärtom,   Jag har tidigare skrivit att jag har varit på olika behandlingshem och för att klargöra lite för er så ska jag ...

Fick en fråga där jag tolkade den röda tråden som en fråga om det finns någon skillnad mellan bruk och missbruk,   FINNS DET DET DÅ ? Jag vet inte ? jag är ingen expert men jag kan ge min syn på saken!   För mig går gränsen mellan bruk o mi...

Det var trevligt att se att det e så många som har intresserat sig för min blogg :) Får allt som oftast frågan om det  är ok att ni länkar vidare min sida ... LÄNKA ALLT VAD NI ORKAR :) desto fler som läser desto intressantare e det för mig att s...

ja då var det väl tid att svara på era frågor! Har fått lite frågor om hur jag har påverkats fysiskt av mitt missbruk och det är väl inte annorlunda för mig än för någon annan jag har sabbat min kropp jag oxå.   Nu när jag gick in i behandling ...

Tung dag i dag, vaknade med en bitande känsla av saknad i bröstet jag har inte träffat min dotter på en vecka ungefär och det känns as jobbigt och sannolikheten att jag ska träffa henne idag är inte vidare stor.   har en klump i halsen som gärn...