Har lite svårt att hitta tråden ikväll .... och när jag skriver det så är det ända jag kan på  vad dvärgen säger i snövit på jul afton... JAG HAR TAPPAT TAKTEN VAR KATTEN HAR JAG LAGT DEN *ler* tänker på dig du vet vem du är.

Nu slog tanken mig : vi kanske ska prata relationer idag? hmmmm okej vi kan spinna på den iden en liten stund men räkna inte med att få någon aha upplevelse för är det något som inte rimmar så är det jimmy och relationer.

visst har jag haft relationer i mitt liv och alla har inte varit katastrof från start till slut.

relationen till min dotters mamma startade kanske på ett udda sätt men vi hade det bra många ggr och jag är övertygad om att vi älskade varran genom åren, och vi delar många trevliga minnen ihop mn det har givetvis funnits en svart sida oxå som vi båda varit delaktiga i , finns mkt både gott och ont jag skulle kunna skriva om detta förhållandet men vill inte skylta med någon annans liv i bloggen för det har jag absolut ingen rätt till men jag var tvungen att  ha något att spinna på.

Det som uppfatas som en brist hos mig i relationer  jag har med människor inte bara med kvinnor utan med alla egentligen (men det blir ett större problem i kärleks relationer) är att jag ofta har svårt att visa vad jag känner ,avstängd på något vis , har svårt att känna glädje för små saker och andra människors lycka påverkar nog inte mig på samma sätt som det gör med en "normal" människa .

Är det åren med drogerna som gjort detta med mig eller är det sådan jag är?? är det något som går att jobba tillbaka eller kommer det alltid att vara såhär??

när dom starka känslorna infinner sig så känns det in i märgen men det är sällan det visas utåt .. .. är det bara jag eller är alla män sådana ? för det hör man ju ständigt att vi män är kalla varelser , men jag läste någonstans att 

MÄN KAN OXÅ KÄNNA KÄNSLOR , HUNGER TILL EXEMPEL hehehe en liten avstickare ,sorry.

Men det kanske inte är i den änden jag ska börja om jag ska få någon ordning på det !

kanske ska börja med att titta på hur min relation med mig själv ser ut ?

Och hur ser den då ut ... jotack det är bara bra ! eller e det det ?

vi bryter ner det en smula så får vi väl något svar som säkert passar in även på er som inte är beroende av några kemiska substanser.

gör jag något för att spä på kärleken till mig själv,,, vad vet jag ,vad finns det att göra .

Ja detta jag håller på med nu är väl ok , alltså att upplysa mina brister för mig själv och försöka bättra mig där jag sviktar för att kunna känna att jag gör något för att kunna lägga mig med ett gott samvete,  för i det långa loppet ger det mig ju något mindre stenar i min ryggsäck. jag ka ju jobba med det som inom tolvstegs programmet kallas  det  10:de steget dvs en personlig inventering där vi erkänner alla våra fel och brister och det är väl inga problem kan man tycka , jag vet inte hur det är med er men jag har massor och har inga problem att se dem ,arbetet börjar ju när det är dax att ändra på dem och det är inget lätt jobb och jag vill väl inte påstå att jag kommit speciellt långt i det arbetet, men för hoppninsvis kommer jag att ha kraft och mod att ändra mig i framtiden eftersom det enligt min syn på saken är ett stort steg i rätt riktnng om jag vill förbättra relationen till mig själv.

Som en bonus kommmer säkert relationen till andra människor oxå bli bättre pga mitt arbete,man kan ju hålla tummarna iallafall.

om man tänker livet som en resa på hundra år så är ju dom första 50 åren en uppförsbacke innan man når toppen och har 50 år i nerförsbacke  är då inte in i helvete onödigt att ha en ryggsäck full med sten bumligar på ryggen när man ska klättra ?? bättre att göra sig av med dom i tid  för jag är övertygad om att all den extra vikten stenarna ger dig ökar farten i nerförsbacken sen när du kommit över krönet och jag vill inte komma till botten för snabbt ,

inte för att jag har någon rädsla för döden, jag har redan varit på andra sidan ett antal gånger , men jag har så mkt jag vill göra här i livet .

Jaha det blev en del tankar ändå ,även om det var tomt när jag började  vvet inte om det verkar vettigt eller om det är sammanhängande överhuvudtaget men  det  e som det e är det förvirrat i huvet så speglas det på papperet .

SOV GOTT MINA VÄNNER  

Om minnet inte sviker helt så var det en tisdag och klockan var väl runt 6 -7 på morgonen när jag slog upp mina rödsprängda ögon och torkade svetten av pannan,tittade mig omkring och det tog ett tag innan jag förstod var jag var någonstans.

jag låg på en varm och klibbig skinnsoffa i ett välstädat hem som till hörde en av de få vänner som ständigt kommit tillbaka även om jag bettet mig som en gris i många lägen.

deras son var hos dag mamma eller något och som jag minns det var båda på jobbet , fick tänka efter en stund innan jag kom ihåg hur jag hamnat här och när jag väl fick grepp om minnet kom ångesten som en slägga ur mörkret och träffade mig rakt i bröstet........

Kvällen innan hade slutat i katastrof! Vi hade suttit ett gäng i en lägenhet i en by utanför kristianstad som heter broby och medans timmarna gick hade fyllnade jag givetvis till ganska rejält och fyllet tillsammans med en del piller och heroin som flöt ömkring i blod omloppet så slog det givetvis slint, och jag gick lös i lägenheten bord,soffor och resten av möblemanget blev till bras ved och även en del av folket som befann sig i lägenheten fick ta konsekvenserna av mitt ursinne.

någon av grannarna ringde polisen och jag  tog första bästa flyktväg och lade benen på ryggen ..... långa benet före så att säga.Och medans jag satt på huk bakom buskar och gömde mig på diverse ställe runt om i byn hade jag telefon kontakt med min vän som då kom och hämtade mig mitt i natten trots att han hade ett par mil att köra .

Här låg jag då nu på hans soffa och badade i min egen svett med en obeskrivlig ångest och en heroin abstinens som sakta men säkert trängde sig på .

Om man stannar upp en sekund nu så kan man väl kanske tro att det var i detta tillfälle jag började fundera...... givetvis gjorde jag det ,men absolut inte över mitt liv utan det enda som snurrade i skallen var hur jag skulle dämpa min ångest och hur jag skulle bli " frisk" så jag gjorde det enda rätta jag gorde mig en brak frukost bestående av en 75:a citron vodka inköpt i något exotiskt land och till det fick jag tag i några värk tabletter i ett skåp i köket ( jag kommer inte ihåg vad namnet på dom var men på den tiden kallade vi dom för bengar)

det tog mig nog inte en timme att få i mig ett par kartor  av dessa o tömma flaskan,och allt eftersom svetten lade sig och värmen började sprida sig i kroppen så började jag fundera på vad som skulle hända under dagen???

Den första slutsatsen jag drog var att min vän som länge hade försökt tala mig till rätta inte skulle uppskatta om jag ös full på golvet när han kom hem från jobbet med sin son på armen så jag beslutade mig för att skaffa en bil åka de milen tillbaka som jag åkt kvällen innan och träffa den människa som hade dom grejerna jag ville ha dvs heroin...... lätt som en plätt och dagen skulle bli frid och fröjd..... eller?

efter att jag varit i garaget och försett mig själv med 2 skruv mejslar i olika storlek och en tång gav jag mig ut bland alla vanliga människor som antagligen var på väg till något möte eller jobbet eller något annat som vanliga människor gör , solen värmde och preparaten i min kropp gjorde mig mjuk o go och hade du frågat mig just då så var det nog den bästa dagen i mitt liv.

Det var en liten by med mkt folk så det var svårt att hitta ett någorlunda skymt ställe med en lämplig bil att knycka när jag fick syn på en  tjej som stod och tvättade sin bil , givetvis såg detta ut att lösa sig på ett smidigt sätt och när hon släppte svampen i hinken och gick in i huset var jag snabbt framme och satte mig i bilen vred om nycklen och backade ut från den grusade upp farten ... vilket klipp behövde inte ens koppla bilen.

Efter ungefär 4 km ..... PANG... och där satt jag i diket med 3 hjul på bilen och en kraftig rök utveckling från motorrummet , efter bara ett par minuter kommer det en vänlig själ i mötande fil och stannar ,vevar ner rutan och undrar om jag behöver hjälp.

det första jag gör är att snabbt samla ihop de grejer som jag har i passagerar sätet ,sen reser jag mig och kliver ur bilen samtidig som jag av någon anledning  skriker åt den hjälpsamma samariten som stannat.

kvinnan som öppnat sin dörr blir livrädd och stänger snabbt sin dörr och vevar upp rutan , i dimman jag befinner mig i finns inte längre några som helst vettiga eller sunda tanka och jag börjar sparka på rutan för att komma åt bilnycklarna och få ut föraren och den chckede passageraren som  sitter kritvit i ansiktet bredvid.

föraren skickar över nycklarna till sin förvirrade väninna som öppnar dörren och försöker ta sig därifrån samtidigt som hon själv öppnar dörren , antagligen i hopp om att jag ska lugna ner mig.

I samma ögonblick som dörren går upp kommer min fot farandes genom luften och det finns nu ingen bilruta mellan mig och kvinnans glasögon beklädda ansikte och jag träffar olyckligtvis över vänstra ögat, glaset i hennes bågar  krossas öch hennes öga skadas väldig illa.

i ren panik slänger passageraren till mig nycklarna och och jag sliter ut kvinnan ur bilen som nu ligger skrikandes  på marken och lämnar platsen i hennes bil.

jag kör nu tillbaka i samma riktning som jag först kom från och jag kan för allt i världen inte komma ihåg att det fanns en 90 graders kurva  när jag körde på andra hållet men där var den iallafall..... hyfsat överraskad i ganska hög fart missar jag kurvan och träffar trottoarkanten som på en hundradels sekund punkterar båda fram hjulen samtidigt som jag kör raktiegenom ett källsorterings bås i trä och ut på en parkerin ,mellan två tätt parkerade bilar (mer tur än skicklighet) och ut på vägen igen .

I den ytterst detaljerade polis rapporten stod det att dom mätt upp hastigheten till 170 km/h utan några som helst broms spår innan  jag  sätte bilen i en lavad stenmur till kykogården mitt i samhället bredvid dagis barnen som var ute och gik medans 7-8 st av byns vuxna invånare stod bara ett sten kast ifrån vid bankomaten.

efter ett par förvirrade varv i ett par närliggande trädgårdar på jakt på en ny bil att ta mig vidare i hade jag givetvis ett par nya armband som begränsade min rörlighet och 4 stora blå klädda sheriffer på ryggen, jag bodde sedan de närmsta månaderna i en häktes cell i kristianstad ... hade gott om tid att tänka ,tända av och umgås med känslan av vad det var jag hade gjort denna gången .......

OCH DÄR VÄNDE DET , detta är snart 8 år sedan så vägen har varit lång dit där jag e i dag,

det är första gången på många år som jag idag känner på denna känslan på det viset jag har gjort idag och detta har varit svårt att dela med sig av , fick fundera en stund innan jag kom fram till att jag skulle trycka enter och publicera detta inlägget men nu har du det och oavsett vad du tycker om det som står här så har jag svårare än dig att acceptera mitt handlande den dagen.

det finns en del till att skriva om detta så som rättegång och det första året efter denna händelsen .... vi får väl se om jag delar det med er nu behöver jag bara andas

Ha det bäst och ta hand om er.  mvh jimmy

Då var det dax för kvällens eftertanke!

först vill jag tacka för komentarerna som är lagda, " kungen av hallon bergen" ( kul alias btw ) jag förstår vad du menar och jag håller med fullständigt!!! right back at u.

ANNA: tack för att du engagerar dig i min resa :) tankar och insikter , åsikter och annat som dyker upp i bloggen har jag nog funderat på i stora delar av mitt vuxna liv men antagligen är det väl så att det är först nu jag är man nog att erkänna dessa saker för mig själv , för att veta och att verkligen förstå och erkänna det är vitt skillda grejer så tack ska du ha för det inlägget det är mkt uppskattat.

skänker även min mamma ett tack .... älskar dig oxå hoppas du fortsätter att vara en flitig besökare ;)

ann-marie och krister som oxå kommenterat det jag skrivit  är den familj jag nämde i mitt första inlägg tack ska ni ha för allt mkt kärlek även till er.

mitt sista tack skänker jag till jonnasr.bloggplatsen.se ( fick du lite reklam oxå )

detta gör jag sist för det är en fråga som jag funderat på hela dagen.

Min åsikt och tanke om hur lång tid det tar att fastna i ett missbruk oavsett drog

( alkohol,narkotika,spel,sex ,socker eller vad som) är att det inte går att sätta någon tids gräns på det .

den dagen man vaknar och tänker efter vad som händer med  saker runt om mig i vardagen när jag använder det som jag nu har som last och kommer fram till att man försummar det som är viktigt för att kunna "använda" då har du ett problem.

för min del fattade jag att jag hade problem när jag började använda mig av folk i min omgivning på ett annorlunda vis. Har alltid haft en god relation till både min gammel mormor och min mormor men med tiden hörde jag av mig allt mer sällan och när vi väl möttes eller talades vid slutade alltid konversationen med att jag behövde låna en slant till mjölk eller något annat ..... men vart gick dom pengarna??? ja inte gick jag o köpte bröd för min sista hundring när jag kunde få tio bärs på bolaget?!

började undvika frågor som rörde alkohol eller andra droger , frågade någon om jag festat i helgen svarade jag gärna att jag bara hade tagit det lugnt även om jag kanske hade klämt en 7 -8 öl varenda dag under helgen, detta var nog mer att automatiskt svar än en medveten lögn för att jag någonstans långt in i bröstet visste att det jag gör är inte sunt .

Jag är en människa som älskar att laga mat och under den tiden jag var aktiv så drack jag gärna en stadig whiskey eller ett par öl under tiden jag lagade mat , men det e fan inte okej att ställa sig vid spisen och laga middag klockan halv elva en förmiddag bara för att man ska kunna dricka ..... då har det gått för långt 

Ska vi sen disskutera andra droger så blir kontrasterna lite tydligare , oftast ,inte alltid men oftast är det nog så att inkörsporten är cannabis.... hehehe det är ett ord jag nog alldrig har använt mer än i kontakten med myndigheter..

och jag tycker väl inte att man har problem bara för att man provar på det , nä den dagen du förnekar att du fortfarande använder det så e det nog en varnings klocka som är värd att lyssna på , eller den dagen du ska dela en vänskaplig holk med dina vänner (för det finns faktiskt dom som gör det utan att vara beroende) och du i smyg bryter av en bit för att ha för dig själv senare under kvällen eller på morgonen när du vaknar o slänger dig framför burken för att kolla tecknad film.

anledningen till att jag tog cannabis, holk,scheeva, eller vad ni nu vill kalla det är för att jag tänker inte gå in på tyngre nrkotika i detta ärendet för är det så att du tar steget till något  annat prepparat efter att du känns vid de exempel jag nyss gav så har problemen börjat långt tidigare.

När det kommer till hur lätt det är att fastna i ett missbruk så är nog även det individuellt beroende på som jag ser det hur stort hål du har i bröstet och hurdan du är som människa .

jag har alltid varit en människa med en fruktansvärt stor inre stress så naturligt blev det för mig att fastna för neråt droger i alla dess former heroin benzodiasepiner i huvudsak men sänkte det mig så sänkte jag det så att säga så för egen del så gick det nog rätt snabbt .

tror även att det är lättare för vissa människor tex oss som dom kallar "sökare" ständigt på jakt efter nya kickar och spänning i livet  att fastna för det är en fart fylld och farlig värld så är det!

dels utsätter ma sig själv för fara men även andra vänner , familj och även okända människor.

och tyvärr är det väl så att det krävs en drastisk händelse i tillvaron för att det någonstans ska vända och få en på andra tankar om vad som egentligen är viktigt här i livet

jag minns tydligt var min vändning kom men det får du läsa om i nästa inlägg ....

GOD NATT PÅ ER ALLIHOPA OCH PÅ ÅTERSEENDE!!!!

Det är inte för att jag vill synas på något vis som jag skriver i denna bloggen , visst det är väl kul om folk läser det jag delar med mig av men mest är det faktiskt för att läka mig själv och kanske oxå lära känna mig själv lite bättre

Även om detta är  mitt liv det handlar om så är det faktiskt så att den människan jag känner bäst är den jag är när jag är aktiv i mitt missbruk,Tjuven, lögnaren och den rädda människan,Men förhoppningsvis kommer jag så småningom att lära känna mig själv något bättre under åren som kommer.Det är dock den nyktra jimmy jag står närmast och vill vara .

det finns väl ingen vettig människa som vill stjäla ,ljuga,och svika människor var eviga dag med endast ett syfte ,att skaffa mer droger och förgöra sig själv!?

det jag lärt mmig under det året som gått är att det är väldigt svårt att bryta gammla mönster och jag har dåligt tålamod med dessa misslyckande som ständigt dyker upp, menar inte att jag tagit något återfall på vägen men beteende mässig gör jag ständiga sne steg det kan vara en så liten grej som att svikta i kost och sömn, Det kanske inte låter som något stort för dig/er men för mig är det ännu en rutin på vägen som felar och så småningom försvinner helt och hållet och det har jag inte råd med.

I min värld är rutiner någonting som håller en tillfrisknande narkkoman/Alkolist uppe ur dyngan inte ändast rutiner men det är en stor del av den "friska" vägen, För även om man kan tycka att ett liv i aktivt missbruk är in i helvete oredigt och att det e kaos bakom varje hörn så finns det faktiskt mkt rutiner där oxå eller kanske mer inrutade beteende som man har för att överleva, dock ej några sunda sådana men ändå!!

Där handlar det mer om jakten på pengar som är återkommande var eviga dag , jakten på droger ,sen att se till att få skiten i sig ...... visst det är 3 rutiner det handlar om men det e ett 24 timmars arbete .

fixa pengar kan ju dock ta tid när man e svartlistad överallt folk vill inte låna ut pengar till en för de vet vart det går (vilket för övrigt är bra för missbrukaren i sig för finns det inga möjlig görare är ju chansen större att det blir så pass jobbigt att man börjar tänka om)

så det blir på med tjyva rocken och bege sig ut och bara det är en känsla som bygger på skamen , abstinent och jävlig ,kallsvettig med spyan i halsen smyga omkring i affärer mitt på dagen och försöka hitta något av värde att stjäla och man känner hur alla blickar bränner i nacken för man ser ju inte speciellt frisk ut ,ask grå o blank i ansiktet av kallsvett och antagligen är man för sjuk för att man ska ha tagit sig in i duschen och fräsha till sig innan man lämnade hemmet om man nu har sådan tur att man har någonstans att bo för hyres pengarna har man ju knarkat upp samma dag dom landade på kontot och odören som sprider sig runt en påminner antagligen om blöt hund och det e väl  ett uttryck som passar här "HUND LIV"

avstängd som man är ger man till slut upp kampen och stjäl det som är närmast till hands oavsett vem som ser eller hör för nu har abstinensen trappats upp till den milda grad att det knappt går att stå upprätt längre.

sskulle man sen ha turen att få tag i den som sitter på grejerna har man en jävla tur oom han har tid att träffas och om han dyker upp i tid så man kan bli frisk för det är inte alls ovanligt att man blir sittande i ett hörn inträngd med sin egen ångest i timmtal i väntan på att folk ska dyka upp så man kan bli frisk , och skulle det sen visa sig att han dyker upp ska man vara glad om man kan hitta en ven som inte är totalt sönderstucken och full med brosk så man får skiten i sig , när det sen är klart börjar vi på ruta ett igen ......

fixa pengar , vänta på grejer , slå i sig  ...... fy fan

Vad är det då man går igenom i ett missbruk??
Det första jag tänker på är känslomässig kollaps! Jag menar inte att man som liten grabb eller tjej förden delen tappar kontakten med sitt känslo liv första gången man blir intruducerad för holken eller en flaska sprit om det nu är det man fattar tycke för. Nej det är en resa som man gör under årens lopp och man tappar mer och mer av förankringen till verkligheten, inte på det viset att man går omkring och inte förstår vad som händer runtomkring,inte alls!!

För min del började resan i 12- 13 års ålder och folk säger att det var fel umgänge och att jag växt upp i en dyssfunktionell familj !!?? först vill jag bara säga att fel umgänge för mig hade varit att umgås med folk jag inte trivdes med, dom jag valde att ha runt mig var mina riktiga vänner och vi har kontakt änn idag även om det varit avbrott i gemenskapen under ett antal år p.g.a att vi alla vistats på statliga inrättningar i olika former under olika långa perioder av tid.

och visst jag fattade nog rätt tidigt i min uppväxt att min familj var inte som alla andra eller "normal" om man vill kalla det för det , och det kan väl kanske klassas som dyssfunktionell men jag har aldrig fått utstå något våld eller hot och inte heller några känslo mässiga kränkningar av mina biologiska föräldrar bara ren kärlek och dom har visat stort tålamod med mig under åren!

Jag är fullt övertygad om att "problemet" från början grundas i mitt sinne för äventyr och viljan att söka spänning, för det är klart att man som grabb söker det som är spännande och lite förbjudet, eller är det bara min uppfattning?

Min uppfattning är som sådan att det jag har gått igenom beror helt o hållet på mig själv och på hur jag har handlat genom livet, det är inte alls så att jag var ung och vuxen världen svek mig på något vis dom har alla försökt att få mig på rätt vär min mamma, pappa ,farmor och min farfar (R.I.P) min mormor och morfar har alltid funnits där för mig och även min moster och hennes man som tyvärr båda gick ett tragiskt öde till mötes.... må ni vila i frid.

Nä det jag försökt fylla är det där tomma hålet i bröstet som skriker efter mer mer mer ..... men mer av vad??? Jag mättade det med droger!
och det hålet ror jag inte att någon mer än jag själv skulle kunna ha fyllt med något sunt och kreativt det är ju något som finns inom mig.

Jag är absolut inte stolt över det livet jag levt och önskar ingen annan den resan men jag ser det klart som en stark erfarenhet det finns full av folk runt mig som undrar om jag inte ångrar att jag sket i skolan och att jag inte hängt med under årens lopp och visst det finns mkt jag ångrar.

jag ångrar att jag fyllde mitt liv med att åka omkring i stulna bilar o stjäla , blanda mig med folk som jag inte skulle vilja lära känna överhuvudtaget men mitt behov av att få i mig min "medecin" tvingade in mig i olika situationer och relationer som jag helst hade sluppit, och medans åren gick så försvann jag mer o mer från mig själv och när jag själv upptäckte det var det försent, Hade du frågat mig vad andlighet var för 5 - 6 år sedan hade jag antagligen svarat att det är sånt dom pysslar med i den där stora byggnaden med ett kors på taket om jag hade svarat överhuvudtage, idag har jag tagit ett par steg i rätt riktning och svaret på andlighet är inte så komplicerat för mig det räcker för mig att vakna en morgon och vara frisk och kunna skänka min dotter en tanke utan att känna att jag något sätt medvetet kommer att svika henne idag, känna hennes hårda kramare runt min hals eller bara att få vara med på resan och se henne utvecklas.

jag menar det finns inte så mycket andlighet i att punktera skinnet med en kanyl flera gånger om dagen för att döva det vanliga människor kallar känslor..... och ja det är mycket känslor jag knarkat på skam, skuld ,lycka ,misär ,bra känslor , dåliga känslor allt skulle bort, för 10 år sen var det nog på ett medvetet plan men sista åren har det varit ett tvunget behov för att bara kunna orka titta sig i spegelen.

med risk för att gå över gränsen så ska jag ge er ett exempel:

idag när jag stiger upp på morgonen så har jag 3 rutiner 

sätter på kaffe 
gör frukost
tar mitt kaffe och går in på toaletten o gör vad man gör efter en stadig frukost

för ett år sedan såg det lite annorlunda ut
 det första jag gjorde var att leta efter skeden sen hällde jag i det bruna pulvret som var roten till allt ont värmde skeden och såg till att hitta en ven som inte var alldeles sönder stucken så jag kunde få i mig min fix innan jag spydde rakt ut över golvet av abstinens ...... KONTRASTER !

PÅ ÅTERSEENDE MINA VÄNNER !!!!!

Det svåraste är väl att komma igång!!??
som ni förstår är detta en blogg där inehållet kommer att relatera till missbruk och kam pen igenom och ur det.
i huvudsak är det opiater (heroin ,tipparol,tradolan,moggadon,kokilane,morfin osv) som varit min stora last som ett brev på posten kommer givetvis läkemedel så som rohypnol flummisar och xanor in i bilden, Och ni kommer nog att läsa en del snurriga grejer men det e bara ett missbrukar liv som skildras i sin helhet och jag är inte unik på något vis utan det är så här det ser ut för de flesta missbrukare oavsett tillhörighet av samhälls klass !


Idag lever jag dock nykter och har gjort sen ett år tillbaka och det är väl en bedrift i sig men livet är inte så lätt som man skulle kunna tro .
jag har en dotter på snart 2 som jag älskar mer än livet självt och till det kommer ju då även en mamma till min dotter som är en bra människa men den relationen har oxå varit oredig och är väl inte fullt ut reparerad men under uppbyggnad och allt detta har ju då skitit sig helt och hållet på grund av missbruket, missbruket har ju dock så många sidor som ställer till det inte bara missbruket i sig utan även alla beteende som följer med.
om du som läser detta inte själv har eller har haft ett missbruk så kanske jag får utveckla detta lite :
Om man lever som en amöba i samhället och stjäler för att ta sig igenom dagen endast för att kunna sticka sig i armen med en krokig och slö kanyl för att  kunna få i sig giftet som långsamt dödar en på både det fysiska och psykiska planet så utvecklas man så småningom till en ganska hänsynslös människa som inte bryr sig om något mer än jakten på nästa fix och hur man själv mår och hur konstig det än låter så är det det som hare varit mitt mål med missbruket ... att radera alla känslor av med känsla och empati och även då skamen som det drar med sig när man tvingas möta verkligheten av familj ochvänner som sakta drar sig bort och försvinner mer och mer för varje fix, piller eller holk man drar i sig.
jag menar inte att jag idag lever som en skam fylld empati lös figur i samhället men det tär på en att jobba sig in i samhället och ta upp gammla kontakter / relationer   som hört lögner och sett tafatta besök att dra sig ur missbruket , det finns inte mkt tillit kvar !!!!
min resa började i ett cykel rum med en oskyldig grogg och en puka brass för ungefär 16 år sedan och slutade i en av många överdoser på en soffa för ungefär ett år sen men med goda vänners hjälp och då speciellt 2 vänner var av en befinner sig 60 mil ifrån mig men ändå varit ett stöd och en äldre herre som såg till att jag tog tag i det praktiska sakerna i start gropen så att kontakten med behandlings hemmet knöts mkt tack , även familjen som tog mig under sina vingar för andra gången och lät mig bo och tända av där för att jag överhuvudtaget skulle kunna överleva resan innan jag kom till hemmet ska ha mkt tack.......... fortsättning följer